Vad säger Google om oss kvinnor?

Jag ska bara dela en länk här som en fb-vän hade lagt upp på sin tidslinje. På mitt jobb är det mycket sökord och google-träffar som snackas. När man studerar dem får man ju fram en massa fakta om vad folk söker och vad man söker mest. På något sätt är det här rätt aktuellt nu i mitt liv.

Då blir man ju intresserad av den här lilla kampanjen som vill lyfta fram jämställdhet. Vad säger Google om oss kvinnor?

Nä usch, glad blir man ju inte. Men bra att någon lyfter fram det här. Jag med min enkla, simpla kvinnohjärna kan inte förstå att det finns människor, dessutom massor med människor, som tänker så här.




Bilden stal jag på samma ställe.

Mina dötråkiga matbilder

Märkte bara idag att jag är just den där som postar dötråkiga mat- och dryckbilder på instagram och fejan. Varför vill jag (o kanske några andra) ta bild på maten och dela? Och tro att någon är intresserad? Mina bilder är inte ens några mästerverk. Detta fenomen är rätt absurt. Och det här ville jag dela. Också här.

Här en rad med bilder som förekommit på instagram och nu är de här för att tråka ut oxå mina bloggläsare :).

De bästa presenterna

Igår firades jag hemma efter en alltför lång jobbdag. Jag var lite sur att jag var hemma 2 timmar senare än jag tänkt. Men surheten rann av när jag kom hem och söta människor rusade emot mig o ropade Grattis! Det var den bästa presenten.

Jag fick en massa fina saker. Mycket mer än jag är värd o mycket mer än jag på riktigt behöver.

Idag var jag och provade min huvudgåva. Gåvan var: Gå till butiken, prova en varm och skön och fin vinterjacka. Den ska du ha.

Idag provade jag ett antal jackor. En av dem var över de andra. Rätt modell, rätt känsla och lovade värma mig i -25 grader.

Nu sitter jag hemma o bara väntar. Jackan kommer hem till mig om en stund. Vilken service!




Mitt fina Hello Kitty -smycke!


Ett gott vin är aldrig fel!


En tvättkorg fylld med överraskningar. Spännande!


Plättfest


Gerbera, min favoritblomma

Många födelsedagar, men en över de andra

Det jag tycker är sällsamt kul med sociala medier och framför allt facebook är att man har en möjlighet att gratulera folk på födelsedagen. Det går väldigt enkelt. Det är också roligt att sända människorna en tanke. Kanske någon tänker att det är endast ett litet klick och inte mer än det. Men jag tycker i alla fall om att skriva några ord.

Idag har jag skrivit grattis på flera vänners tidslinje. Men för att vara riktigt ärlig idag, har mina tanker mest gått till en vars tidslinje jag inte kan skriva på. Om jag idag hade haft en möjlighet hade jag skrivit på min farmors tidslinje. Eller jag skulle nog ha bjudit hem henne eller gått och hälsat på henne. Hon har varit borta många år redan, men jag tänker ändå ofta på henne.

Vi firade ofta födelsedag tillsammans. Hon hade födelsedag ett par dagar före mig. Det blev ofta en bit mat tillsammans hos oss. Min farfar firade födelsedag några dagar efter mig, så det blev ofta vi alla tre som firades. Jag blev nog mera uppmärksammad än dom. Jag var ju minst i hela släkten.

Idag skulle min farmor vara över 100. Om jag kunde skulle jag bjuda henne hem till mig. Jag skulle sitta med henne och dricka champagne. Jag skulle bjuda henne på mat och jag skulle spela kort med henne. Jag skulle älska att höra henne sjunga de där sångerna hon alltid sjöng. Ett litet glas champagne skulle ha lockat fram tonerna ännu fortare. Jag skulle älska att höra de där historierna som hon berättade för mig när jag var liten. Och jag skulle göra mitt allt för att hitta på några roliga historier att dela med mig åt henne. Jag skulle leta fram något på youtube och så kunde vi skratta tillsammans. Min farmor förstod sig på humor.
Jag tror det är något jag ärvt av henne. Min ständiga längtan efter humor och roligt i vardagen.

Idag tänker jag på dig fammo. Det var fina stunder jag delade med dig på munksnäsallén. Jag var alltid välkommen hem till er. Skål på dig!

Lauri är duktig!

Jag vill bara lägga ut den här länken. Jag tycker Lauri är så duktig när han kan sjunga och spela kantele. Så otroligt musikalisk. Och så tycker jag om Chisus sång också i originaltappning. Men den får ännu ett nytt liv.

Jag säger bara: Duktiga duktiga Lauri! Lyssna och bli förvånade.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En hyllning till Sirkus Finlandia

Igår var vi på cirkus. Vi har tidigare varit på cirkus. Men det har varit Caliba och Florentino. Nu tänkte jag se om det är så att Finlandia är kvalitet.

Jag har inte egentligen någonsin varit särdeles förtjust i cirkus. Min uppfattning har inte så mycket att göra med verkligheten. Vi var tror jag aldrig på cirkus när jag var liten. Men det där med att man alltid måste vara rädd för att bli utvald i publiken tycker jag är hemskt. Det är kanske en annan story det. Men på teater o på cirkus vill inte jag uppträda.

Nåja, till saken. Sirkus Finlandia var av helt annan kaliber än den cirkus jag tidigare bekantat mig med. Oerhört skickliga konststycken. O jag behövde inte uppträda. Det bästa med hela grejen var a) vi träffade vänner av en slump där och b) barnens inlevelseförmåga och miner är definitivt det bästa.

Vi avslutade kvällen med att pojkarna kastade sig upp på kamelryggen o lunkade runt i ett par små varv. Huuuu vad de luktar. Inte pojkarna, kamelerna.

Jag rekommenderar Finlandia.

Ett löfte om att hitta det roliga

Det eviga knarrandet om att det är lite motigt får ju vilken människa som helst att bli lite moloken. Fast det kanske är en liten identitetskris på gång betyder det ju inte att jag inte skulle skratta ibland. Eller faktiskt dagligen.

Imorse skrattade jag glatt åt en video jag hittade på youtube. Jag tycker ni också ska titta på den. En orkan eller virvelvind är ju inte en rolig sak i sig. Men det är inte det jag skrattar åt. Jag skrattar åt att det är såhär i tv. Att någon kan komma av sig. Sådär helt totalt.

Från Britta till tyfonen Fittov... (Nu fick jag ju den inte inbäddad här men klicka o se, o få er ett gott skratt.)

O när vi väl är inne på det här kan jag väl bara visa er bilden på min dessert idag. Jag är så in i vassen barnslig att även den gjorde mig fnittrigt. Med dessa i tankarna är det lättare att ta emot en ny vecka.

Skrivpropp - eller propp i livet?

Jag befinner mig i en fas som jag vill kalla skrivpropp. Texten lossnar inte. Eller egentligen ska jag inte beskylla texten. Det är jag som inte hittar min kreativa sida, inte hittar de där vardagsglimtarna som gör att jag funderar och vill skriva av mig. Det är tammefan inget som lossnar.

Jag kunde skriva en massa gnälliga inlägg om en massa saker. En massa saker som jag i mitt lilla huvud vet att är bagateller. De är bagateller i ett större perspektiv. De är bagateller där andra sitter och bäddar in sin frysande, sjuka och lidande pappa i täcken och filtar och skräckblandat krampar sig fast vid de sista gemensamma stunderna. Skräcken, saknaden, tomheten som redan bankar på dörren.

Mina knarr och gnäll är bagateller när andra kämpar för sina och andras mobbade barn i en skola där lärarna och rektor bildar gemensam front och sticker huvudet i en sandgrop o visar rumpan åt de oroliga föräldrarna och de illamående barnen.

Mina existentiella problem är en droppe piss i Sahara i jämförelse med de föräldrarna som förlorade sitt barn en dag efter att barnet föddes. Mina bekymmer är ingenting i jämförelse med dem som varken har mat eller rent vatten. Mina små hjärtklappningar och yrselskov har inget att göra med problem i det verkliga livet. Jag vågar kalla mina krämpor för utpräglade i-landsproblem.

Men mina små bekymmer (vet inte om jag ska kalla dem bekymmer...grubblerier, funderingar, tankar), hur små de än är, existerar och gör att jag inte just nu lyckas se de sköna vardagsstunderna och producera små trevliga texter. Jag hinner knappt med i mitt liv och hinner inte märka allt det roliga som sker omkring mig. Eller kanske jag märker, men jag får inte ner det så det skulle bli något läsvärt. Mina små livsfunderingar sätter stop just nu för mitt skrivande. Det känns, förstår ni, ORÄTTVIST att gnälla officiellt när andra har det så mycket tyngre. Liv o död, ni vet. Det är därför jag grubblar annanstans, det är därför inte det roliga hittar hit. Och för övrigt så vill jag inte ens skriva en gnällande blogg. Vilket sedan är en helt annan story.

Så är det just nu. Inget är allvarligt. Det är ju bara en skrivpropp. Medan jag lider av skrivpropp läser jag i stället det  ni andra berättar. Och kanske proppen hoppar ut en stund o kanske veckoslutet kommer med lite crazy o avkoppling.