Sommarlovet är slut

Nu tog mitt sommarlov slut. Klockan slår snart midnatt och då betyder det att min sista semesterdag är över.

Det gick fortare än väntat faktiskt. Och jag märker att det inte blev av att skriva så mycket på bloggen som jag tänkt mig. Men det betyder inte att jag haft ett tråkigt sommarlov. Jag vet bara inte om jag haft något som jag tänkt: det här måste jag skriva.

Idag när jag sitter för mig själv och försöker orientera mig mot läggdags i min ensamhet, känns allt ganska ensamt. Jag har levt mycket mycket med familjen. Då känns det här med att komma till stan och snart gå till jobbet ganska ensamt. Men kanske det där med att gå till jobbet inte är så tokigt i alla fall.

Det som är det fina är att jag har två gubbar med mig till jobbet. Dem har jag packat på ett bra ställe i min ryggsäck. Ett säkert ställe, så de inte blir skruttiga. Det andra som är hemskt fint är att jag får mjuklanda. Jag åker tillbaka till de kära om ett par dagar. Och det tredje som också är fint är att jag hinner träffa en underbar vän, innan jag återvänder.
Det här låter inte så tokigt.

Nu vill jag ändå presentera gubbarna i min väska:

Slutklämmen, eller om svallande känslor på flygfältet

Mitt äventyr på mässresa i Berlin saknar ännu slutkläm. Den kommer här. Fast jag tror att jag ännu kommer att rekommendera er några trevliga restauranger eller något, vi får se. Men nu ska jag berätta hur det var när jag skulle åka hem.

Idag har jag haft för avsikt att lugna ner mig för jag var så otroligt arg igår. Igår på flygfältet. Jag tror att jag var arg för att jag på sätt och vis anade att något ännu skulle bli fel och jag kände på mig redan då jag var på flygfältet vad det var som skulle bli fel. Ändå gjorde jag inte som min instinkt sade.

Saken var den att när vi hade vår lilla lediga dag i det förtjusande Berlin var det ett himla tryck i luften. När det är åska i luften, då mår jag inte bra. Jag hade huvudvärk hela dagen och skulle egentligen ha velat leka mumintroll på vintern, lägga mig i ide och sova hela dagen. Men det gick inte för sig. Så när åskan äntligen brakade igång var klockan redan mycket och vi skulle dra iväg mot flygfältet. Vi var som dränkta katter.

Vi hade hittat lite presenter att ha med åt dem som skött våra barn. Som tagit hand om dem alla dessa dagar. Och det var vi glada för. En av presenterna, en ljusröd, härlig rosendoftande bit tvål hade jag köpt i en mycket läcker butik på Münzstraße. Jag funderade en bråkdel av en sekund om jag skulle lägga tvålen i mitt handbagage eller i resväskan som skulle checkas in. Jag valde handbagaget för jag var rädd att den fina tvålen som var lite skör skulle gå sönder. Den fina tvålen var formad som en pistol. Den doftade guddomligt. Det fanns tre olika färger i butiken och jag fastnade för den ljusröda. Vet ni, när ros doftar som bäst? Sådär som midsommarrosorna...

När vi kom till security checken såg tvålen förstås suspekt ut. En humorlös tysk säkerhetskontrollant undrade vad det var o jag sade att det var en tvål. Jag fick visa den för honom och han tvingade mig att slänga den. Jag fick alltså inte ta min härliga 18 euros tvål med mig till finland. Jag blev alldeles förbannad. Jag som sällan exploderar i offentligheten. Tja nå, det händer ibland att jag exploderar, men sällan nuförtiden. Men det här fick mig förbannad. Jag har inte någonstans läst att en tvålbit hör till det man inte får ha i handbagaget. Bara för att den har formen av en pistol...varför? Jag har inte på länge uttalat så många svordomar och sagt så argt åt någon. Men han hade varken humor eller annat. Min rosa rosendoftande tvål skulle slängas bort.

Alltså jag måste bara säga att det tog mig en evighet att lugna ner mig. Jag är en ärlig människa som inte kan tåla att man blir orättvist behandlad. Jag skulle inte göra en fluga förnär. Va i hela friden hade han tänkt att jag skulle göra med tvålen? Stiga upp o ropa att jag tänker skjuta folk på planet? Men en rosendoftande tvål?

Jag läste idag bland reglerna för vad man får ha med sig i handbagaget. Där står att man inte får ha med sig lekpistoler som ser äkta ut eller som kan få folk att tro att de är äkta. Ärligt talat: tvålen såg inte äkta ut. Inte så att någon i misstag heller kunde tro att det är en äkta pistol.

Jag är ännu också arg. Och undrar om jag ännu kunde klaga. Jag vill nämligen bli rättvist behandlad. Förstår ni?

Väska och Korea...snart hem.

Idag lyckades vi packa ihop oss efter en otroligt sömnig dag på mässan. Alla verkade vara på väg därifrån redan i morse. Jag var i alla fall förvånad att vi när vi packat kom iväg därifrån så fort och så enkelt. Trots att mässan är otroligt stor och en massa folk rör sig där fick vi utan problem en taxi och var fort tillbaka vid hotellet.

Vi bestämde oss för att bara hämta våra saker till hotellet för att sen åka till Mitte och skaffa den där väskan som gick sönder på flyget hit. Vi hade bråttom och vi var svettiga för att det var så otroligt varmt. Taxins mätare visade 29,5. Luften stod stilla.

Vi hittade till Mitte och sedan var det bara att orientera sig fram till butiken The Flag där vi hört att det sku finnas stora väskor till salu. VI frågade ett par security män åt vilket håll vägen var, och de sade gå ditåt. Och naturligtvis var det helt fel håll. Så vi fick gå en liten omväg. Bråttom hade vi för att butiken antagligen stänger kl. 19 och klockan var just 18.45.

Att vägnumreringen inte är som i Finland kan man ju nästan räkna ut, men man kan ändå bli lite irriterad. Så vi vandrade lite av o an men fann sedan butiken. Och den var öppen och HURRAAAAAAA vi fick en ny väska.

Sen rusade vi vidare för att vi hade ett gäng att träffa vid en Koreansk restaurang. Bordet var reserverat kl. 19.30 och kl. 20 var vi vid hotellet med den nya väskan. Jag hatar att vara sen. Men det gjorde inget, vi var inte de enda sena, det fanns ett par italienare med i sällskapet, och då är det ju inte så noga med tiden. Vi är alltför punktliga vi finländare.

Maten var god, sällskapet underhållande. Nu är jag glad att jag är på hotellet, klockan är 1 på natten och jag har packat det mesta i den nya fina väskan. Imorgon får jag gå lite o titta i stan och sedan bär det av hemåt. Jag får äntligen komma hem till mitt älskade hem och på söndag blir det avfärd till mina älskade älskade barn. Som jag saknar just nu en massa.

Hälsningar från Berlin. En annan dag kanske följer en liten butiksrapport. Eller så är jag redan på sommarbete i Ekenäs, vem vet.

- Posted using BlogPress from my iPad

Tredje dagen mässa

Idag börjar den tredje dagen på mässan i Berlin. Ja visst är det tungt att stå hela dagen och vara pigg hela tiden. Men det är roligt också. Speciellt roligt är det när en ny kund kommer och visar intresse. Dagen går bättre och det känns lättare i luften.

Igår var en glad dag och det gick bra. På kvällen gick vi ut i ösregnet och superåskan. Vi hittade till en härlig italiensk restaurang där jag åt den godaste tomatpasta. Jag skulle helt klart behöva lite träning i det här med att stå på mässor, för jag blir så himmelens trött till kvällen. Men kanske man blir trött när man får i sig lite mat efter en lång och händelserik dag.

Idag hoppas vi ännu på något nytt och spännande och sedan ska vi samla ihop vårt pick och pack och försöka klara oss till hotellet till den söndriga väskan.

Ha en bra dag! Hälsar jag.

Berlin o mässa

Tänk att stå i mässhallen i Berlin o skriva blogg. Det känns inte så dumt. Häftiga byggljud och stora stands med en massa fina kläder håller på byggas upp. Vi har kollat allt och satt upp skorna, tagit ner dem, prissatt allt. Nu är vi ganska klara för att gå till lugnare environger.

En liten olycka skedde: vår fina stora väska gick sönder på flygturen. Ett hjul lossnade. Inte så kul då man ska släpa 25 kg efter sig ganska långa vägar. Vi ska försöka åtgärda skadan, vi har tid till lördag.

Nya utmaningar o äventyr

Idag har jag packat väskan för att åka på nya utmaningar o äventyr. Oj vad det ska bli spännande med en jobbresa ut i världen. Igen. Jag som inte är van att åka på jobbresor har redan avverkat en jobbresa i år och nu kommer följande.

Den här gånger styr kosan mot Berlin i gott sällskap. Jag ska få vara med o visa upp de fina Saint Vacant skorna på en stor mässa. Jag har hört om mässan redan i flera år, men har aldrig varit med. Nu får jag åka med.

Lätt sorgligt är det att en av mina pojkar inte alls tycker om att både mamma o pappa åker bort. Det känns förstås lite tungt i mitt hjärta. Men mest ser jag fram emot det här nya äventyret. Jag tänker dessutom lite njuta, mellan raderna. Det är inte varje dag jag får åka i så högklassigt sällskap, helt på tumis, ut i världen o jobba tillsammans.

Hoppas hinna rapportera lite...stämningar och sånt.

Glass

Idag besökte vi papagallokiosken i Ekenäs. Det gjorde vi för att vi älskar glass. Och det gjorde vi för att det var så usligt väder i går, då blev det ingen glass. Man ska alltså passa på att äta glass då vädret är äkta glassväder. Idag har det varit just sånt, tvättäkta glassväder.

Vi var 6 personer och vi smakade på olika smaker. Det blev två hallonsorbet, två yoghurtglassar, en lakrits och en tryffel. Eftersom mitt förhållande till glass är ganska passionerat och det där med glass är ganska viktigt så gjorde jag en liten upptäckt: jag tycker de har mindre bollar i år vid papagallokiosken än förra året.

Det viktiga med att äta glass är att man får en känsla att man är nöjd, och jag var inte riktigt nöjd efter min tryffelglass. Och det fanns även andra som visade tecken på att nog kunna äta en till. Så vi beställde 4 glassar till: det blev en vanilj, en sockerfri choklad, en apelsinsorbet och sommarens nyhet kardemummaglass.

Alla smakerna fick väldigt höga poäng av mig. Och alla var rätt nöjda efter den andra rundan. Jag är ändå av den åsikten att det är dåligt att man vill ha mer glass genast efter den första. Glasskioskerna borde inte knussla.

Jag anser att den enda glasskiosken där man får tillräckligt med glass är helsingin jäätelötehdas glasskiosker. Där räcker en boll. Man blir otroligt glad av den enorma bollen.

Ja det här med glass, förstår ni. Det är inget att leka med. Det är blodigt allvar.